| Svartkonst & Tusenskrnor |
|
N?r skymningen Faller anl?nder Han
F?r att sk?rda frukt jag l?tit gro i Hans namn
En m?nniska vit och blek som elfenben
P? ett altare skuret ut ur stenen
H?rd och kall ur Bergets kam
Som en sista G?va till gunst f?r Hans famn
"L?t mig se l?t mig k?nna Din hand i min
Med klor som sk?r djupt i mitt skinn"
Vad det r?tt v?g att ta? Nu n?r slutet ?r h?r
Pl?tsligt tvekar jag - N?r jag slits is?r
M?tet ?r det f?rsta i sitt slag
Och fr?n och med morgondagen
Skall jag leva f?r Hans synd
Men n?r k?pan Han faller till marken
Ser jag kvinnan framf?r mig
Jag l?tit dr?pa s? grymt...
...Hon ser p? mig och ler
Den fauna jag kl?tt Hennes nakna kropp med
H?nger ?nnu fr?n Hennes h?r
Och axlar ner p? Hennes bara ben
Hon ser p? mig och ?ppnar sen
K?ften sin likt ett rovdjur t?rstar efter Livets Vin
Av alla synder jag beg?tt
Var aldrig n?gon lika grym som den h?r
F?r sent f?rst?r jag att jag sj?lv
nu fallit offer f?r min Tro
Jag trodde mig ha - Jag trodde mig f?rst?
Den svartkonst jag s?r |
| |
|
